Som vi rapporterat på vår sida Fokus Ryssland, pågår just nu förundersökningar mot tre personer som upprepade gånger gripits i samband med olika gatuprotester. Trots att det ofta rör sig om helt harmlösa sådana – i flera fall har de bara stått ensamma med ett plakat utan att ens säga något – riskerar de enligt ny lagstiftning upp till fem års fängelse. Det handlar om första stycket i strafflagens paragraf 212. Enligt detta öppnar tre mindre förseelser mot massmöteslagstiftningen inom loppet av 180 dagar nämligen för straffrättsligt åtal.
Lagstycket kom till i somras men tillämpas nu för första gången. Den anrika människorättsorganisationen Memorial menar att detta, tillsammans med andra tidigare inskränkningar, innebär slutet för mötesfriheten i Ryssland. Man invänder också på flera punkter mot själva lagstyckets legalitet.
Kortfattat är detta vad man säger:
För det första finns det både i den administrativa lagstiftningen och i straffrätten stycken om att ingen kan hållas ansvarig för samma förseelse eller brott flera gånger. Att bestraffa en handling först administrativt och därefter straffrättsligt bryter mot den principen. Förbud mot upprepad bestraffning finns dessutom i ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
För det andra ställer straffrättsliga processer högre krav på rättssäkerhet än administrativa, och att basera ett straffrättsligt domslut på tidigare administrativa utslag blir därför fel.
För det tredje kan själva upprepandet av en handling (den administrativa förseelsen) inte rimligen utgöra ett brottsrekvisit. Detta handlar snarare om den åtalades person, och kan i normala straffrättsliga fall ha betydelse för påföljden men inte för huruvida en gärning är brottslig eller inte.
För det fjärde motsvarar de nya straffsatserna – upp till fem års fängelse eller böter på en miljon rubel alternativt tre årsinkomster – på intet sätt förseelsernas samhällsfarlighet. (Särskilt inte om man beaktar att de administrativa domsluten ofta är godtyckliga och felaktiga, i regel baserade endast på polismäns vittnesmål.)
För det femte slår Europakonventionen om mänskliga rättigheter fast att mötesfriheten bara får inskränkas med hänsyn till nationell säkerhet och allmän ordning, för att avstyra oroligheter och brott, eller för att skydda andras hälsa, moral och rättigheter. Att utkräva straffrättsligt ansvar bara för att någon brutit mot ordningsreglerna för massmöten går inte för sig.
Ja, som synes finns en hel del att invända mot paragraf 212.1.
Ryska rättigheter 