Som vi rapporterar på vår nyhetssida Fokus Ryssland är det ingen som vet vart samvetsfången Ildar Dadin tagit vägen, sedan han för en månad sedan transporterades iväg från fängelset i Karelen. Det enda som finns är ett brev han skrivit från ett uppehåll i ett häkte i Vologda och en obekräftad uppgift om att han ska ha varit på väg till Kirovlänet som ligger invid Uralbergen. Han hustru är förståeligt nog orolig och så även Rysslands människorättsförsvare. På fråga till Kriminalvården om var han finns någonstans har hustrun fått svaret att han lämnat Karelen och att hon kommer att underrättas när han nått fram till den nya anstalten.
Frågan är förstås varför det tar sådan tid. Har det hänt honom något?
Människorättsförsvararen Lev Ponomarjov – som själv försökt få svar på frågan – tror att frånvaron av information är ett sätt att straffa Dadins anhöriga för att han gett offentlighet åt den tortyr han upplevt i det ryska fängelsesystemet. Det finns många anstalter där man, likt fängelse nummer 7 i Karelen, misshandlar fångar. Enligt Ponomarjov är långt ifrån alla sådana, men kanske några tiotal. De fyller ett avsiktligt syfte på så vis att fångar som är bekanta med systemet också är väl medvetna om att de i händelse av uppstudsighet kan komma att överföras till ett sådant ”tortyrfängelse”.
Ponomarjovs kollega Olga Romanova, som arbetar mot missförhållanden inom fängelsesystemet, säger att fängelsetransporter i Ryssland kan ta absurt lång tid. Hon återger ett fall där man skulle tömma ett förfallet fängelse på ett och ett halvt tusen interner. Några tiotal av dem tillbringade hela tre månader i transit med transporter hit och dit och tillfälliga uppehåll på olika anstalter, innan de slutligen bereddes plats i ett annat fängelse. Under transporterna har fångarna ingen förbindelse med omvärlden och de får inte ens själva veta var de är någonstans. Romanova säger också att villkoren under transporterna är de hårdaste man kan hitta i det ryska fängelsesystet. Det handlar om dåligt isolerade tågvagnar med trånga sexbäddskupeer där man pressar in kanske arton fångar i varje kupé.
Att varken anhöriga eller advokater informeras om vad som pågår är tyvärr i enlighet med rysk lag, förklarar hon. Och tillägger att lagens stränghet här sannolikt tillämpas med ett visst mått av sadism och hämndlystnad mot Ildar Dadin.
Ryska rättigheter 